Nattarbete

Jag ska göra en serie till nya Rob & Bob-tidningen. Deadline är i övermorgon, fredagen 31/1. Jag har nyss börjat. Heja mig!

Har saknat att göra nya serier en hel del. Jag gjorde en enruting som ingår i 2014 års upplaga av  Asylkalendern, kommer försöka lägga upp den här endera dagen. Kalendern är jättefin och innehåller bla verk av Sara Granér, Amalia Alvarez, Jenny Taravosh, Joanna Johnsson med flera. Omslaget är gjort av Shabnam Faraee.  Köp den och stöd Asylgruppens viktiga arbete!

Priset är 100 :- exklusive porto och beställer gör du via mail till asylgruppenlund@gmail.com. Betalning sker till deras bankgiro: 832-4303. Kom ihåg att skriva med namn och adress samt antal exemplar. 

Sedan har jag hittat en del ny musik som jag lägger upp här, vassego:

Bruno Hibombos soundcloud.

 

 

  Här skulle egentligen varit en video till men av någon anledning kan jag inte hitta den jag söker, så jag länkar bara till Maja Karlssons hemsida istället.En kan också klicka här för att kolla på hennes video "lions at the gate" på youtube, som hon gör inom ramen för projektet "Just like a boy".

Bruno Hibombo särkilt lyssnar jag på hela tiden nu. Hittade honom via Rummets hemsida, där han bidrog med en text för ett par dagar sedan. Om du inte besökt Rummets.se innan, gör det nu. Rummet är ett separatistiskt space för rasifierade feminister och antirasister. Men hemsidan, som uppdateras i stort sett dagligen (och ibland flera gånger om dagen) med viktiga texter är öppen för alla att ta del av. OBS det är grundläggande att en om en är  vit, som tex jag är, respekterar hur sidan är en utvidgning och en del av ett safe space för rasifierade. Inte blir den här personen. Som går in i andras sepprum och tar energi. Bara en påminnelse till alla oss  med vithetsstatus som vill vara allierade i den antirasistiska kampen.

 

De skapande

Två nya akvareller som jag gjorde igår. Egentligen borde jag inte teckna, för jag har en sorts arbetsskada i armen som kommer sig av ritande och klick på datorn. Hej hurra vad bra för mig det går! (Alltså egentligen har jag ju det helt gött, det är bara att jag har så svårt att låta bli tecknandet.) Imorgon ska jag till läkaren och låta henom kolla. Hoppas att resultatet blir att hen säger: Vila, smörj på det här så är du frisk om tre dagar. 

I alla fall: 

Karaktärerna på första bilden ovan är performancekonstnärer som provar kläder och peruker till olika uppföranden. (Om någon undrar vad det mörka fältet nedanför munnen på den personen som står längst till vänster är, så kan jag avslöja att det är en kroppsstrumpa, inte en skugga.) 

Kvinnan på nedersta bilden är klubbsångerska.

Gör omslagsskisser

Skrev ut hela novelletten i färg idag för första gången. Skissar på omslaget. Lyssnar på Beyoncés nya skiva. O känner universum i mitt bröst typ. Helt oövervinnlig.

Redan att hålla i de här papperna känns magisk. Föreställ er då den färdiga boken.

Ny musik och nya smygtittar

Två rutor ur novelletten. Pga siluetttekniken och vinkeln är den första är rätt otydlig för den som inte läst sidorna som föregår den. Men den visar jägaren som siktar med geväret. Det är en intressant grej med siluetter, att den tekniken i ännu högre grad ställer krav på att en planterar ut tydlig info till läsaren om en vill kunna brassa på med mer radikala perspektiv i dramatiska rutor. Har jobbat jättemycket med det i den här serien.

Förresten har den en titel nu, men jag tänker vänta lite med att gå ut med den.

Jag har hittat så mycket bra musik under veckan som gått. Min stora sorg, Silvana Imam, Pipilotti Rist och Kanyi.

Den jag var på Halloween

Skolans fotolärare Markku Nyytäjä tog de här bilderna på mig på Halloween. Jag hade fan en asbra skräckkostym. Och jag bar den i skolan hela dagen.

Jag samlar på utklädningskläder. Vill ha så många som möjligt.

Fria landets barn

För Silvana Imam.

Sin egen konst som en bor med, bråkar med, går vilse i, andas genom, som genom en gasmask (och vad skulle hända om jag tar av den, vad händer om jag är tyst, väljer tystnad, väljer att försöka lämna inga fotspår?).

Andras konst som gör allting för att en inte ska bli alldeles sinnesförvirrad, utlämnad åt sig själv, sin egen ensamhet, sin egen narcissism. Andras konst som en andas genom, som tvättar ens ögon, som spyr på en saker en inte ens förstod att en försökte hålla sig borta ifrån.

Jag jobbar med min novellett, trots att jag är sjuk. Färgläggningen är i sina slutfaser. Jag har ganska svårt att tänka, för jag mår verkligen inte bra. Men jag lyssnar på Silvana Imam.

Lesbisk skelettgudinna för Lilla Namo

Se bloggposten innan för förklaring.

Jag gör en kupp mot mitt eget akvarelltema och hyllar Lilla Namo med en lesbisk skelettgudinna.

Här kommer nästa grymma låt: