Min familj gick och såg Den elektriska flickan på Malmö Stadsteater i början av januari. Kvinnan ovan är lite inspirerad av Damen i den pjäsen.
Jag har också sett Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri och Farnaz Arbabi på Intiman (också stadsteatern, fast vid Operan) i Malmö. Så. Stört. Bra. Alla måste titta. Ja, just det, alla ville titta, så föreställningarna är typ utsålda. Det är bra, det är så det ska vara. Men om du bor någon annanstans än i Malmö, så kommer pjäsen och turnera med Riksteatern och jag kan inte rekommendera den nog om den skulle komma och spelas i din stad.
Detta är vad Stadsteatern skriver om pjäsen:
Har ni hört om vad som har hänt? En bil. En explosion. Mitt i city.
Ett brott har begåtts. En stad har förlamats av rädsla. Huvudpersonen i Jonas Hassen Khemiris nya pjäs irrar runt och försöker agera normalt i ett landskap fyllt av paranoia. Men vad är ett normalt beteende? Vem är en potentiell gärningsman? Och vad händer när de misstänksamma blickarna riktas mot den egna personen?
Behövs nog inte tilläggas något. Jo, att det är strålande. Det är viktig, angelägen och fantastisk teater. Jag önskar verkligen att alla hade chansen att titta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar