måndag 25 februari 2013

Rasskolan

Valerie Kyeyune Backström har dragit igång Rasskolan på sin i allmänhet jäkligt läsvärda blogg Falskheten! Rasskolan är en serie inlägg där rasism som strukturellt förtryck förklaras utförligt och pedagogiskt med hjälp av kunskap, levd erfarenhet, vass humor, vrede och bitande satir. In och läs, alla borde läsa! DET ANGÅR DIG OCH MIG OCH DU DÄR OCKSÅ. Detta är nödvändig folkbildning om ett av våra mest komplexa och vidriga förtryckssystem, som ständigt återskapas av oss (framförallt ca helt och hållet av oss vita) i våra privata relationer, inom organisationer, myndigheter och i lagstiftningen.

Som tecknare var ju förra året det år när rasism inom bildspråk, gestaltning av ras* och mångfaldsrepresentation i bild inte längre gick att undvika, även om en levde i förnekelsen att sådant inte spelar roll eller att rasism hör till en svunnen tid. Genom tårtdebatten, Tintindebatten, Lilla Hjärtatdebatten, pepparkaksgubbedebatten och slutligen Disneydebatten böljade argumenten fram och tillbaka mellan tryckfrihetsprinciper, rättighetsfrågor och frågan kring vad rasism och censur egentligen är. För första gången som jag kan minnas (obs jag är en ung människa på 23 år) så bröts hela det offentliga samtalet sönder av en ordentlig debatt om rasism, där också konflikten inte låg mellan Det Goda Samhället Med Samsyn På Vad Rasism Är Och Att Det Bör Bekämpas och Högerextremisterna/Sverigedemokraterna/de-outbildade-på-landsbygden-i-Skåne. Den låg istället som ett fult sår mitt ibland oss och blottade å ena sidan vreden hos främst en vit, dominant kultursfär som fått sitt tolkningsföreträde ifrågasatt och å andra sidan den hos framförallt people of colour (icke-vita, personer som upplever rasifiering) som utmanade de vedertagna idéerna om vad rasism är, var (och hos vilka) den finns och vad den får för konsekvenser.

Trots att förra året var obehagligt på många sätt (mordhot, vidrig nonchalans gentemot folks upplevelser av rasism etc) så är jag personligen ganska tacksam över att ha fått följa och delta i debatterna (dock ej de offentliga, är ej sådan kändis) och vad jag har lärt mig därav.

Dock, trots att detta var den ämnesfråga som jag i tecknarsammanhang för evigt kommer förknippa med 2012 så känns som att märkligt få vita tecknare (bla jag själv) har uttalat oss i frågan. Jo, jag vet att det var ett antal tecknare förutom Stina Wirsén (skaparen av barnbokskaraktären Lilla Hjärtat) som deltog i den offentliga debatten (bla Johanna Rubin Dranger med dessa läsvärda artiklar 1 och 2), men vi är ju så många fler som arbetar med det här. Att skapa bilder. Och yes, vi är många fler som är intresserade av rättvisefrågor och hur strukturella förtryck tar sig uttryck och bekämpas. Så vi borde inte förbli tysta och undvika att ta den här debatten, även om det kräver mycket självrannsakan, analys av det egna yrket och av frågan om rasism att göra det. Då tiger vi ju ihjäl ett av de viktigaste samtal vi skulle kunna föra som konstnärer och aktivister i vår tid. Please let's not do that.

Jag vill inte göra det. Så jag lovar att återkomma och från mitt håll bena i det här.

Kramen!

/

Saskia

*använder här begreppet "ras" i bemärkelsen "ras som social konstruktion" och utgår alltså ifrån att raskategorier såsom vit, latino, svart etc är sociala konstruktioner på samma sätt som könskategorierna man och kvinna är det. Dessa konstruktioner är i högsta grad en del av hur vi förhåller oss till och bedömer varandra, medvetet eller omedvetet. Vilken kategori du inskrivs i av dig själv och andra påverkar också radikalt hur du bemöts i samhället, av myndigheter, i en position som arbetssökande etc etc i hundra år av konsekvenser. Att ras är en social konstruktion som vi hierkiskt organiserar samhället efter innebär alltså att 1, det finns inga biologiska, naturliga raser + 2, att de här klassificeringarna spelar en akut roll i våra dagliga liv. 

torsdag 21 februari 2013

En bit ur saligheten

Här är ett till utdrag ur färgläggningsskissandet på mitt Stora Projekt:






Alltså det går ändå framåt. Nog fan går det framåt.

Puss!

Hembesök från Radio Kristianstad

Igår kom Radio Kristianstad hem till mina föräldrar i Häglinge för att göra en programinslag med mig i anslutning till dem serieworkshops jag har hållt (och ska hålla) på olika biblioteksfilialer i Hässleholms kommun under den här veckan. Det är sportlov i Skåne nu, vilket betyder att jag har varit ledig från mitt ordinarie serielärarjobb och istället ägnat mig åt detta. Sammantaget vill jag bara säga att det är så himla kul att träffa nya barn och få en inblick i deras fantasi. Plus att det alltid är intressant att få bekräftat att ungar är enormt kreativa när det gäller att ta livet av sina karaktärer eller kasta in dem i blodiga strider. Igår i Bjärnum gick i alla fall fyra barn igång på idén om att slänga ner den huvudkaraktär de hade skapat i en vulkan och låta den brinna upp. Och de gestaltade verkligen detta utförligt och på helt unika sätt. Fantastiskt!

Reportern från Radio Kristianstad fick också prova på att göra en serie under min varsamma handledning. Resultatet går att lyssna på här.

Kram!

måndag 18 februari 2013

Bjuder in en hjältinna från världen runtomkring

Jag bara jobbar och jobbar och slöar och krafsar runt i mitt eget anletes svett. På senaste tiden har det inte blivit gjort så mycket hjältinnor. Det finns några som väntar på redigering och där kan de få vänta tills löv kommer på träden, för just nu är det bara Stora Projektet och lärarjobbet som gäller.

Bjuder därför in Hushpuppy från filmen Beasts of the Southern Wild istället. Hon är en liten människa med enorm kraft i en värld full av smältande isar. När stormen kommer dränks hennes hemstad The Bathtub av stigande vatten. Det gäller att överleva, genom att fly eller härda ut. Och Hushpuppys dödssjuka pappa vägrar att lämna den plats där de bor. Ömsom försöker han rusta sin dotter till att bli stark, så stark att inget kan rå på henne och hon kan överleva i en fientlig värld, ömsom är han ur kontroll och våldsam. Deras relation blir akut samtidigt som hela världen står inför enorma förändringar och levnadsförutssättningarna för livet på jorden drastiskt omvandlas.

Förlust och livskraft är de starkaste strömningarna genom den här berättelsen. Den är bland dem absolut bästa historier jag någonsin fått ta del av. Den handlar om vår värld just nu, under den globala uppvärmningen, och om människor som är underklass, men inte hjälplösa, om att vi alla ska dö och våra samhällen också förintas, kanske nu, kanske något senare. Den kretsar också kring en flicka och hennes pappa som försöker nå varandra och skydda sig från varandra i en vansinnig situation. Och kring flickans envetna och metodiska underökningar av världen och universum, där allt hänger samman.

Kolla trailern:

fredag 15 februari 2013

Damen



Min familj gick och såg Den elektriska flickan på Malmö Stadsteater i början av januari. Kvinnan ovan är lite inspirerad av Damen i den pjäsen.

Jag har också sett Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri och Farnaz Arbabi på Intiman (också stadsteatern, fast vid Operan) i Malmö. Så. Stört. Bra. Alla måste titta. Ja, just det, alla ville titta, så föreställningarna är typ utsålda. Det är bra, det är så det ska vara. Men om du bor någon annanstans än i Malmö, så kommer pjäsen och turnera med Riksteatern och jag kan inte rekommendera den nog om den skulle komma och spelas i din stad.

Detta är vad Stadsteatern skriver om pjäsen:

Har ni hört om vad som har hänt? En bil. En explosion. Mitt i city.

Ett brott har begåtts. En stad har förlamats av rädsla. Huvudpersonen i Jonas Hassen Khemiris nya pjäs irrar runt och försöker agera normalt i ett landskap fyllt av paranoia. Men vad är ett normalt beteende? Vem är en potentiell gärningsman? Och vad händer när de misstänksamma blickarna riktas mot den egna personen?

 Behövs nog inte tilläggas något. Jo, att det är strålande. Det är viktig, angelägen och fantastisk teater. Jag önskar verkligen att alla hade chansen att titta.


Vad som läses

Jag har nu börjat släpa med mig typ 30 olika serieböcker/tidningar till mina båda serieteckningsklasser, som jag travar upp i ljuvliga högar längst fram i klassrummet. De är för närvarande till för dem som blir klara med uppgifterna i förtid. Men självklart har jag som underliggande master plan att visa alla mina elever hur mycket bra serier det finns i denna värld.

Än så länge har följande bläddrats i:

Nofret av Sussi Bech.
Walking Dead 1 av Robert Kirkman och Tony Moore.
Lou av Julien Neel.
Kalle Anka-tidningar.
Mara från Ulthar av Karl Johnsson.
Aya från Yopougon av Marguerite Aboudet och Clément Oubrerie.
Mästerdetektiven Conan av Gosho Aoyama.
Rocky av Martin Kellerman.
Shaman King av Hiroyuki Takei.

Detta är vad jag har sett, alltså.

Hoppas att någon kommer ta upp Umbra av Elin Fahlstedt, Den hemliga kroppen av Sara Hansson och Persepolis av Marjane Satrapi. Bland så mycket annat! För närvarande är jag helt och hållet glad bara över hur nyfikna eleverna har varit på böckerna. Det bådar så himla gott. Och värmer mig i själen. Sådant.

Lite kommentarer från dem själva:

"Saskia, kan du inte ta med dig mer manga?"

"Den här tjejen var cool." (Sagt om Mara i Mara från Ulthar.)

"Hur ska jag tänka om jag vill rita av den här?" (Sagt om Kalle Anka-figurer.)

"Jag vill läsa en bok till." (Efter att ha läst Lou.)

"Den här tänker jag rita av." (Sagt om omslaget till ett Rocky-album.)

Och så mycket mer, haha, om de fortsätter så här kommer det bli läslektioner framöver! Och fram till dess ska jag ta med mig fler serier. Det kan helt enkelt inte bli för många serier.

torsdag 14 februari 2013

Vårt gemensamma lockrop


Dotterbolaget Malmö utövar sin trollkraft igen. Ur skogens djup och från stadens alla gömmor kallar vi på dig och ber dig att demonstrera mot patriarkat och orättvisor på 8 mars. Bilden ovan är vårt collage och kommer snart att som affisch pryda din gata i Malmö.

Puss och okejrå!

torsdag 7 februari 2013

Revolutionizing Spyken

Idag håller jag och Jenny Taravosh en workshop på gymnasieskolan Spyken i Lund i hur feministiskt serieskapande kan gå till. Vi är inbjudna av Feministisk Aktion Spyken, som består av tre tredjeårselever vilka har valt att som projektarbete organisera feministisk folkbildning på sin skola. Så. Himla. Coolt.

Du som identifierar dig som transperson eller kvinna och råkar gå på Spyken, kom och rita med oss mellan 13-15 idag, det kommer att bli grymt! (Ang salsnr osv så får du rådfråga affischerna som sitter uppsatta i skolan.) 

Rapport följer!

tisdag 5 februari 2013

Mötet


De senaste två lektionerna har mina högstadieelever fått skapa först en karaktär, sedan en till som står i relation till den första (som fiende, bästa vän, kärlek eller någon att tycka synd om). Därefter har de fått göra varsin enruting om vad som sker när de här båda karaktärerna träffas. 

Rutan ovan är ett utdrag ur skissversionen av mitt Stora Projekt och den skildrar just exakt detta. 

fredag 1 februari 2013

En blick in i drömverkstaden

Samlar nu alla timmar jag har för att experimentera med färgläggning till Projektet. Herregud, tänker ni, vad är det för projekt egentligen?

Jo, det är min siluettserienovell på 27 sidor som kommer ges ut till Bokmässan i Göteborg i höst. Just nu vill jag inte säga ner om den än följande: Den utspelar sig i Skogen. Det finns tre gestalter, ett rådjur, en jägare och en flicka. Och relationerna som binder samman dem är en cirkel av makt och kontroll som dras åt som en strypsnara. 

Bygger färgscheman just nu, kodar dramats olika sekvenser med olika färg. Rött, gult och grön-lila ska inte blandas hur som helst,  utan planeras ut och användas med eftertanke i olika delar av serien. Det är som sagt 27 sidor. Planerar jag inte detta ordentligt kommer slutresultatet bli kaos och övermättnad, färgläggningen kommer tappa sin betydelse.

Men trots det, är testskissen av förstasidan nedan riktigt vacker tycker jag. Och då vill jag bju' på den då: